Det har hunnit gå åtta månader sedan Becka och Howie förlorade sin fyraårige son i en olycka. De kämpar med sorgen, mest på varsitt håll, och är på väg att glida ifrån varandra. Gruppterapin tycks inte vara till någon hjälp.

Det här är en långsam och mycket gripande film. Samtidigt rymmer den faktiskt humor, hur märkligt det än låter. Flera av skådespelarna gör helt enastående insatser.

Men bäst är nog ändå musiken, som är skriven av Anton Sanko. Jag vill påstå att han har lyckats göra det vackraste soundtracket sedan Gabriel Yared och Stéphane Moucha skrev musiken till den tyska filmen ”De andras liv” (2006).
Ett gott betyg, med andra ord.