Min resa i år startade den 5 juni. Jag flög från Köpenhamn tidigt den 6 juni med mellanlandning i Prag. På eftermiddagen blev jag hämtad av Estrea som är en av de som startade barnhemmet. Jag åkte 30 mil i en bil med nersuttna säten. Något mörbultad var jag framme i Galati klockan 19.30. Jag sov på barnhemmet.

Fredag morgon startade vi resan till sommarlägret för alla barnen och några fattiga barn från staden. Vi kom till en underbar natur uppe i bergen och barnen var som kalvar på grönbete. Det var fotboll och hopp och studs överallt. Tänk så underbart att få springa på gräs och inte sitta inne eller bara vistas på asfalt! Till lunch åt vi kycklingsoppa. På kvällen var det filmtime med paus. Då hade kvinnan på barnhemmet bakat pizzabröd med hemgjord plommonsylt. Det smakade gott.
  Jag sov i ett rum som luktade blää, men man får ta seden dit man kommer. Barnen sov på vinden med en vägg emellan pojkar och flickor. Maten lagades på en uppmurad spis. Allt smakade bra.
  Dagen efter hoppade vi in i minibussen för att resa tillbaka till Galati efter att vi städat. På väg hem fick vi stanna för tåget. Då stod tre fattiga pojkar och tiggde. De fick lite pengar av mig, och några kolor som jag hade i väskan. Ni skulle ha sett deras leenden. Man kan se en tydlig skillnad på fattig och rik. Jag fick mig berättat att det har börjat försvinna småflickor. De kidnappas och hittas aldrig. Polisen står maktlös.

När jag har varit i Galati förut har jag handlat matkassar och ge till fattiga familjer i staden. De bor i rivningshyreshus med rum på cirka 8 kvadratmeter utan vatten och el. Fruktansvärt. Jag brukar också ta med gatubarnen till McDonalds så de får äta vad de vill. Jag har fått följa med ner i tunnlarna där de bor. Där är det råttor i massor. En flicka fick ett barn där och där hade råttorna ätit på öronen på den lille pojken. De har försökt att få pojken att bo på barnhemmet men det vill inte flickan för det är lättare att tigga om hon har ett barn med sig.
  Denna gång hann jag inte med detta för det var fullt upp. Jag har inte sett något utöver barn, barnhem och flygplatser.

Tack till alla som har gjort detta möjligt, som skänkt pengar och stöttat mig!