– Redan när vi bildade vår fackliga organisation så visste vi att vi skulle bli förtryckta och fängslade. Med den här resan till Europa hoppas vi få solidaritet med oss från svenska och internationella fackförbund. Vi hoppas att vi inte blir fängslade när vi kommer tillbaka till Iran men vi får se, säger Reza Shahabi när KA träffar honom vid ett möte som LO ordnat för svensk press.

För cirka ett halvår sen släpptes han oväntat åtta månader för tidigt från sitt sexåriga fängelsestraff. Han är säker på att den internationella solidariteten bidragit till frisläppandet.

– Jag hungerstrejkade, mina fackliga kollegor har varit jätteaktiva. Min fru och min familj har kämpat för mig. Det har skickats öppna brev från fackliga organisationer till Irans regering härifrån Sverige och Frankrike bland annat. Allt det här gjorde att jag släpptes tidigare.

Under gårdagen träffade han tillsammans med två andra fackliga aktivister från Iran representanter för LO, Kommunal, Transport och IF Metall. Och Reza Shahabi och Davood Razavi, även han från bussförarfacket i Irans huvudstad Teheran, hoppas på fortsatt samarbete.

– Vi förväntar oss fortsatt stöd för vår kamp, säger Davood Razavi, ledamot i styrelsen för SyndicaVahed, Teherans bussförarfack.

Den fackliga kampen drog i gång på allvar när kollektivtrafiken i Iran privatiserades omkring 2004. Många fick sparken, en del köptes ut, andra förtidspensionerades. Det ledde till protester och strejk. Samtidigt var lönerna extremt låga, berättar de. Kampen gav till slut resultat och lönerna höjdes rejält.

Men fria obundna fackföreningar är fortfarande inte tillåtet.

– Jag får inte jobba fackligt, jag får inte har kontakt med media, jag får inte delta i allmänna möten, säger Reza Shahabi.

Bara att få till stånd ett medlemsmöte kräver tillstånd av arbetsmarknadsdepartementet, vilket SyndicaVahed inte får.

En som kämpat i flera år för att få LO och Kommunal att engagera sig mer i den iranska arbetarkampen är Göran Gustavsson, kommunalare och fackligt aktiv i Kommunals avdelning Stockholm.

Han är förvånad över att Reza Shahabi tillåtits resa till Sverige.

– Jag vet inte hur det har gått till riktigt, men jag är glad att han är välbehållen och att han är fri framför allt.

Efter sex år i fängelse är det en alls inte nedbruten Reza Shahabi vi träffar, men han berättar om hur hungerstrejkerna, isoleringscellen, tortyren och den systematiska misshandeln satt sina spår.

– Jag har problem med magen, jag har migrän, jag har problem med ryggraden och nacken. Jag klarar att gå max 200 meter sen måste jag vila.

Han satt i det ökända Evin-fängelset, i sektion 350 tillsammans med 180 andra politiska fångar.

Han berättar om tortyren och misshandeln och den psykiska terrorn. Han anklagades för att vara terrorist. Efter otaliga förhör och bestraffningar sade förhörsledaren till slut att han hade fyra dagar på sig att erkänna, sedan skulle han bli avrättad.

– Det var ett hårt tryck på mig men jag kunde behålla mitt lugn och kunde ju inte erkänna saker jag inte gjort, säger han.

Han berättar om allt detta mycket för alla andra som är kvar i fängelset, säger han.

– Alla mina medfångar har en miserabel situation i fängelset. De får inte tillgång till vård och maten går inte att äta, det kan vara fimpar och plåster i den.

I eftermiddag finns möjlighet att träffa Reza Shahabi och hans två fackliga kamrater vid ett möte i ABF-huset i Stockholm. Det börjar klockan 17.00.