Så lyckas brittiska fack trots tuffa villkor

|Luis Carlos Valencia var en av de osynliga städarna vid universitetet SOAS i London. Men för elva år sedan tog de strid för högre lön och bättre villkor. Nu har städarna vunnit tack vare fackets nya kampmetod.

LONDON. Han har bytt från att vara städare till att jobba i universitetets kafé. Jag möter honom där. Luis Carlos Valencia verkar både omtumlad och stolt över uppståndelsen sedan den fackliga segern.

Från att han har varit osynlig är det nu tvärtom, berättar han. Städarna och personalen i kaféet hinner knappt jobba för att studenter och annan personal vill prata med dem. Eller krama om dem.

Studenterna har stöttat personalens kamp för rättvisa villkor. För många är Luis Carlos Valencia och hans arbetskamrater hjältar. De hyllas efter den framgångsrika kampen som innebär att entreprenad av städning och kaféverksamhet upphör nästa år.

Städarna och personalen i kaféet blir åter anställda direkt av universitetet. De får då bättre villkor när det gäller sjuklön, semester och pension.

Det har varit en kamp sedan 2006 för att nå den framgången.

Luis Carlos Valencia, som arbetade vid SOAS redan då, minns hur det hela start­ade. SOAS beslöt att lägga ut städningen på entreprenad. Han blev då anställd av ISS med sämre villkor än tidigare. Fackförbunden Unison och Unite, Kommunals brittiska systerfack, protesterade och försökte mobilisera städarna. Många av dem är migranter med tillfälliga anställningar. De har ansetts vara omöjliga att organisera fackligt eftersom de inte vågade vara obekväma av rädsla för att förlora jobbet.

LÄS OCKSÅ: TV+TEXT: Unison bekämpar rasism med dialog

Migrantgrupper i Storbritannien lever ofta i en ”community”, ett socialt nätverk där religiösa ledare många gånger spelar en stor roll. Dessa ledare har inte sällan varnat migranterna för facket och fackliga värderingar som anses strida mot religionen. Facken mötte denna utmaning med ”Organizermodellen”. Den går ut på att få kontakt med personal på en arbetsplats och bland dem försöka hitta personer som är beredda att driva krav om bättre villkor.

Unison och Unite inspirerades av kampanjen ”Justice for Janitors” i USA som drogs i gång av fackförbundet SEIU. Den utvecklades till en social rörelse för bättre villkor för fastighetsskötare, dörrvakter och städare.

Vid universitetet SOAS kallades kampanjen ”Justice for Cleaners”. Den fick stöd av övrig personal vid universitetet, studenterna och migrantgruppers communities.

Susan Cueva, en av organisatörerna i Unison, säger att samarbetet med communities handlade om att höja lönerna. Det kunde religiösa ledare ställa upp på även om de inte gillade fackliga värderingar om till exempel kvinnors rättigheter.

Susan Cueva. Foto: Åsa Westerlund/TT

Arbetet med att rekrytera medlemmar skötte Unison på egen hand. Ibland skedde det med stöd av religiösa ledare som själva var med i facket och hjälpte till att värva fler medlemmar.

”Justice for Cleaners” ledde till att städ­arna 2008 fick vad som kallas ”London Living Wage”. Det är en minimilön som ligger högre än den lagstadgade minimi­lönen. Framgången ledde till flera nya medlemmar i facket.

Kampanjen växte och spreds till andra universitet i London.

Studenternas stöd har varit viktigt. De ockuperade en del av SOAS sedan Sandy Nicoll, Unisons fackliga företrädare vid universitet, varnats och stängts av på grund av sina aktiviteter i ”Justice for Cleaners”.

Sandy Nicoll

Ockupationen bidrog till att varningen togs tillbaka och att Sandy Nicoll kunde börja arbeta igen.

Studenter ockuperade på nytt SOAS sedan universitetet i våras beslutat att stänga kaféet som drivs av en entreprenör. Kampanjen hade då bytt namn till ”Justice for Workers” och omfattade städare och personal i kaféet.

Ockupationen upphörde sedan ledningen lovat att kaféet skulle fortsätta att hålla öppet.

LÄS OCKSÅ: Kommunal inspireras av Unisons metod – ändrar taktik mot SD-väljare

I augusti kom beskedet att universitetet gått med på kravet i kampanjen. Städning och kaféet ska drivas av universitetet i egen regi. Några månader tidigare hade ett liknande beslut tagits av ett annat universitet, LSE, i London.

Sandy Nicoll säger att kampanjen har stärkt Unison. Tidigare var knappt några av personalen i entreprenadföretagen med i facket. Nu är över 80 procent med, att jämföra med 65 procent bland personal som är anställda av universitetet.

I kampanjen ”Justice for Janitors” ingick att hänga ut hyresvärdar som utnyttjade fastighetsskötare, dörrvakter och städare genom att ge dem dåliga villkor. Kampanj­en riktades till företag som hyrde in sig i dessa fastigheter med budskap som ”ställer ni verkligen upp på att er hyresvärd behandlar personal så illa.”

”Justice for Janitors” blev framgångsrik för att många hyresvärdar ville slippa dåligt rykte som kunde skada affärerna.

Fackförbundet Unite, som organiserar städare i affärskvarteren i London, har använt samma taktik i kampanjen ”Justice for Cleaners”.

Jose Vallejo Villa, facklig organisatör hos Unite, berättar om hur han sena kvällar stått utanför kontorsbyggnader i hopp om att få kontakt med städare på väg in eller ut ur byggnaderna.

Trots att han vid flera tillfällen gripits av polis för att olovligen ha vistats på privat mark lyckades han så småningom få kontakt med städare och få dem att bli lokala fackliga aktivister. Detta har utvecklats till aktioner som haft framgångar liknande ”Justice for Janitors”.

En av Unisons kampanjer handlar om bättre villkor inom äldreomsorgen. Unison har tagit fram en etisk plattform som dels ska garantera bättre villkor för personalen men också bättre kvalitet i omsorgen av de äldre.

Målet är att få kommunerna att anta plattformen. Det skulle innebära att privata hemtjänstföretag fick högre ersättning som kan gå till bättre anställningsvillkor och omsorg.

En stor del av personalen inom hemtjänsten är tillfälligt anställda och går på sms-anställningar. Många av dem tjänar knappt den lagstadgade minimilönen.

Matthew Egan

Matthew Egan, som ansvarar för Unisons kampanj inom äldreomsorgen, säger att många kommuner för att pressa kostnaderna inte vill ge entreprenörerna fasta kontrakt. Hemserviceföretagen vet därför inte från vecka till vecka hur många timmar de kan få uppdrag.

Därför kan inte företag­en garantera sin personal hur många timmar de får arbeta.

Likt kampanjen för att hänga ut dåliga hyresvärdar vill därför Unison lyfta fram bra och dåliga kommuner när det gäller äldreomsorgen.

 

MANCHESTER. Två och en halv timmes resa nordväst med tåg från London ligger Manchester. Där driver hemtjänstpersonal kampanjen ”Social Workers for Change”. Den ledde till att den i somras nyvalda borgmästaren i regionen Greater Manchester, Andy Burnham (Labour), lovade att anta Unisons etiska plattform.

Hittills har omkring en fjärdedel av kommunerna uppfyllt hans löfte. Det berättar Tim Ellis, ansvarig för Unison i regionen.

I den etiska plattformen ingår att erkänna fackföreningar på arbetsplatserna. Den delen av kampanjen riktar sig också till hemtjänstföretagen.

Trots att kampanjen har pågått sedan i våras har ännu inget hemtjänstföretag gått med på att erkänna Unison som facklig motpart. Därför finns heller inga kollektivavtal vid dessa företag.

Det är bara en procent av hemtjänstpersonalen i Manchester som är fackligt ansluten till Unison. Många vågar inte ha kontakt med facket av rädsla för att bli av med jobbet.

Ann Kerrigan, lokal organisatör, försök­er få kontakt med hemtjänstpersonal när de inte arbetar. Hon ordnar pubkvällar, stämmer träff på ett kafé eller i ett köpcenter.

Ett av målen är att ordna träffar hemma hos någon som bjuder hem sina arbetskamrater på te och facklig information.

Det ger sakta men säkert resultat. Kampanjen för den etiska plattformen och det arbete Ann Kerrigan gör leder till fler medlemmar.

Stödet för den etiska plattformen växer också i andra delar av samhället. Organisationer för äldre, dementa och inom kyrkan ansluter sig. Labourpartiet stöder också kampanjen.

Tim Ellis och Ann Kerrigan är optimister och tror att Unison ska lyckas med sitt arbete att få fackligt erkännande och kollektivavtal med schysta villkor för personalen samt god omsorg för de äldre.

Luis Carlos Valencia på SOAS vet att det går, att många tillsammans kan ge facklig styrka att förändra världen.

Detta är en nyhetsartikel. Vid nyhetshändelser kan utvecklingen förändras efter att artikeln har publicerats.

Kommentarer

Håller med dej Alf.

Jag som trodde facket numera var som en dinosaurie som precis efter meteornedslaget vilset irrar omkring utan att fatta man snart är utdöd. Funderade också på vem den siste fackmedlem blir som halar den röda fanan, ja om det blir ett vårdbiträde kanske? En bussförare lär det inte bli, då de gått under långt innan den yttersta dagen.

Ja, när man tänker på Kommunals senaste fajt där vi nu ska få ca 400 kronor - kvar efter skatt, och medlemsavgiften till facket ligger på 514 kr, så är lönelyftet inte ens i paritet med fackavgiften? Lägg därtill inflationen, hyreshöjningen och alla andra fördyringar i samhället. Så, om inte Kommunal ska gå under så krävs rejäla kämpatag som i England.
Kan inte Kommunals förhandlare få prao:a hos Unison innan nästa avtalsrörelse? Meteoren närmar sig med en rasande fart...

Skriv din kommentar

Kommentarer är tillåtna till 2017-12-04.
Din kommentar kan komma att publiceras som en insändare i KA:s papperstidning.