Illustration: Jeanette Engqvist
Illustration: Jeanette Engqvist

Så skadas din hjärna av stress

|Personer med utmattningssyndrom har visat sig få försämrat minne och svårt att koncentrera sig. Skadorna på hjärnan kan läka, tror forskarna. Men det tar tid.
– Det kan ta upp till några år, säger stressforskaren Aleksander Perski.

När begreppet hjärnstress börj­ade dyka upp för drygt tio år sedan fanns ännu inga vetenskapliga belägg för att utbrända personer faktiskt också fått skador på hjärnan. I dag är stressforskarna vid Karolinska Institutet säkra på att allvarlig stress kan skada våra hjärnor. Deras forskning har visat att personer med diagnosen utmattningssyndrom har försämrad funktion i mellanhjärnan. Mellanhjärnan brukar kallas för reptilhjärnan och är den som står för våra snabba reaktioner. Storhjärnan är den som fattar beslut och tolkar situationer.

– Personerna med utmattningssyndrom visade sig ha sämre kontakt mellan mellanhjärnan och storhjärnan. Systemet som förmedlar stressreaktioner har varit på under så lång tid att det stänger av kontakten med storhjärnan, säger Aleksander Perski som är docent i psykologi och grundare till Stressmottagningen i Solna.

 

LÄS OCKSÅ: Så skyddar du dig mot stressen

 

När forskarna provocerade patienternas rädsla-system så reagerade de inte som de ska; mellanhjärnan kontaktade inte storhjärnan.
– Det innebär att du inte med rationella medel kan förstå att nu måste du stressa ner, förklarar Alexander Perski.

Det patienterna själva märkte var försämrade minnesfunktioner, svårigheter att fatta beslut och försämrad koncentrationsförmåga. Forskarna på Karolinska institutet håller just nu på med att avsluta en studie på hjärnans möjligheter att läka efter en utbrändhet. Resultaten är ännu inte klara, men enligt Alexander Perski finns gott hopp om att de sjukskrivna ska få tillbaka sina förmågor.

– Även problemen med minnet och koncentrationsförmågan normaliseras, men det tar lång tid. Fysiskt kan de vara helt okej, men det är inte säkert att huvudet är det. Tyvärr kräver våra jobb att vi ska vara på topp i huvudet så det kan vara en stor begränsning för många.

 

LÄS OCKSÅ: KA granskar Stressens Sverige

 

Sjukskrivningstiden för personer med utmattningssyndrom har inte sällan varit väldigt lång, i bland upp till tio år. Men så lång tid ska det inte behöva ta, enligt Alexander Perski.

– Det vanligaste för våra patienter är att de repar sig på tre till sex månader. Men när det gäller hjärnan kan det ta längre tid och det är det vi håller på att utvärdera just nu. Vi tror att det kan ta upp till några år.

Däremot får man räkna med att ha kvar en känslighet för stress, påpekar Aleksander Perski. Därför är det viktigt agera så fort man ser tecken på utmattning, något som har förbättrats, tycker han.

Fotnot: Vill du läsa fler artiklar som den här? Gilla oss på Facebook så missar du inget!

Kommentarer

Som bussförare tvingas man fatta blixtsnabba beslut i stressig miljö. Om då reptilhjärnans snabbhet inte är uppkopplad med resten av hjärnan så smäller det? Ja och allt fler krockar ju ute i trafiken som alla som följer nyheterna nu vet.
Finns det något samband med allt fler bussolyckor och bussförarnas sämre arbetsvillkor? Ja, men det sambandet erkänns tyvärr inte av de som har hand om kollektivtrafiken.
Så stressen lär fortsätta skada inte bara bussförarens hjärna, utan även många andra kroppsfunktioner som mage, potens, humör, nacke, osv. Och icke att förglömma att fysiska och psykiska skador även kan uppkomma på trafikanter i och runt bussen när det smäller.
Varför är det så svårt att göra en lugn och harmonisk arbetsmiljö som inte sliter ut bussförare??? Är det som vanligt en penningfråga??? Att förebygga innan man kör in i väggen är väl ändå billigare än reparera efteråt, eller är det någon annans konto som då belastas tro???

Finns det nagonting Man kan gora for att ova upp hjarnan igen? Sa att man kommer tillbaka lite fortare. Typ hjarngympa av nagot slag?

Lena, jag är också intresserad av hur man kan träna upp eller på annat sätt påverka hjärnan så att man kan komma tillbaks lite fortare. Jag gick in i väggen 1997 och var sjukskriven i många år framöver. På den tiden fattade ingen inom vården något av detta. Än mindre jag själv...men så fick jag kontakt med en näringsterapeut som har hjälpt mig mycket.
Jag fick lära mig att hjärnan behöver bra bränsle, så ingen mer skräpmat och inget godis. Undvik kaffe och alkohol som bara stressar kroppen mera. Ät bra fetter, typ kokosolja, linfröolja, olivolja. Mycket färska grönsaker o frukter, nötter och bönor. Gärna undvika gluten, läs boken GrainBrain så förstår du varför!!! Utevistelse, så mycket man orkar i skog o mark. Lugna promenader. Enkla yogaövningar för att balansera hormonsystemet, som ofta är rätt hårt åtgånget pga all stress. Finns tex Medicinsk Yoga! Meditation tycker jag också har varit bra. Man behöver inte göra det så krångligt. Bara sitta ner på en stol, se till att inte bli störd på en 20 minuter eller mer. Blunda. Känn andningen. När tankarna kommer, låt dem segla förbi. Fokusera på andetagen. Vad som än händer, tillåt det, känslor och tankar som kommer. Se på dem, och fortsätt sen fokusera på andningen. Känn ditt utrymme vidgas! Meditation HAR en positiv effekt på hjärnan och hur vi upplever livet, det finns det forskning som visar. Så det är mitt svar, visst kan vi öva upp hjärnan, men se då till att ge hjärnan bra bränsle för att orka träna : ) Kram

Även JAG drabbades av denna "duktighetssjuka",den smyger sig på i en förnekande smygande, rasande fart.Absolut medveten om dess existens travade jag rakt in i detta helvete sommaren 2014. Stressade mig själv hela tiden,skapade de höga kraven,höjde "ribban" hela tiden,skulle klara av ALLT,pressa in så mycket prestation på så kort tid som möjligt både i yrkeslivet och i privatlivet med stort hjärta,glädje,engagemang,omtanke och kärlek. Det var/är ju jag!!! Tillät mig aldrig att vila och återhämta mig,då kände jag mig oerhört lat.......! Tänk att man själv kan driva sig så galet långt, fullt medveten om dess förfärliga konsekvenser. För mig ett beroende som vilket annat med jakt på bekräftelse och värde,att göra gott för alla i min omgivning,tog på mig hela världens ansvar tillslut! Jobbade både natt och dag,slutade att sova,tappade minnet,kunde inte koncentrera mig under många år vilket ökade på stressen enormt. Tillslut lade kroppen också av trots att den var vältränad. All lust och glädje och aptit försvann.Att känna sig värdelös,tappa all meningsfullhet är det många som upplevt/upplever.SÖK HJÄLP,trots att det känns sååååå svårt och BROMSA I TID.Det handlar om att rädda livet på sig själv. Det första och viktiga steget att ta ANSVAR för sig själv och sina behov istället för att stänga av. DU är den viktigaste personen du känner!!!!Lär dig att säga NEJ ibland,stanna upp och känn efter,vad vill du??? Vad är viktigt för dig? Ta hand om dig!!! Skäms INTE,psykisk hälsa är lika viktig som fysisk hälsa,hjärnan är också ett organ i vår kropp,lika viktig som hjärtat,lever,lungor,armar och ben. Vi måste prata med varandra om detta fenomen i vår tid för att minska den delen av stressen som är förgörande för oss alla människor. Var snäll mot dig själv,dra i handbromsen! Du är värdefull!

Sjukskriven hel/deltid sedan 2004 - första tiden innebar stor misstro från F-Kassan vilket var ett rent helvete. Skönt att det nu finns större förståelse för dessa symptom. Känner igen mig, har även insett att ärren finns och det är lätt att "åka ner igen" då jag inte är helt uppmärksam på hur jag mår. Avslappning, meditation och att vara ute i naturen har varit guld värt för mig! Då det gäller arbete är det efter återgång en tid till min gamla arbetsgivare helt klart att nu är det helt annat yrke som gäller. Arbetstränar och det är intressant att testa nya inriktningar då jag kan göra det med utgångspunkt från hur jag mår. Då känns det hoppfullt och hjärnan återhämtar sig sakta, sakta...

Bästa artikeln i en facktidning på åratal! Har själv brottats med utmattning under 15 år. Men den här artikeln förklarar ALLT som jag inte fått förklarat för mig av sjukvården. Jag rekommenderar alla som har problem med oförstående läkare, arbetsgivare eller försäkringskassa att ta med sig tidningen till era möten. Ingen borde kunna hävda att dessa artiklar är ljug eller bluff!

Som i alla sjukdomar finns även i denna olika grader. Jag var nära att dö, kroppens alla funktioner gick i spinn, detta är 12 år sedan. Mycket traumatiskt för kroppen, nivån över var plötslig vuxendöd. Med stöd, medicin och en envetehet att bli bättre står jag idag på benen, tar promenader, kan möta omgivning och samhälle i små doser på mina villkor. Blev en helt annan människa, från högpresterande yrkesarbetare till att klara mitt dagliga sociala familjeliv. En fruktansvärd resa och jag överlevde presis.

jag känner igen allt det där. det är inte roligt. jag blev själv förtidspensionär pga av det jävla skitet.

En bra beskrivning på hur det är. Jag kan dock efter snart 8-år efter att jag blev sjukskriven för utmattningsstress konstatera att även om jag kan arbeta 100%, så är jag långt ifrån den jag var innan jag blev sjuk. Så även om min arbetstid är 100% så är min arbetsprestation betydligt mindre än de 100% jag hade innan min sjukdom slog till,Jag har dåligt minne, svårt att koncentrera mig och uppenbarligen så har mellanhjärnan och storhjärnan dåligt kontakt då den stänger av när det blir "för mycket info". I mitt fall kan det innebära att göra mer än en sak i taget eller att något ska vara klart inom en viss tid. Äter fortfarande medicin för detta och räknar med att göra det resten av livet.Skönt att få en förklaring om varför hjärnan inte verkar "koppla" när det blir mycket.

Artikeln om utmattningssyndrom gör att man känner sej bekräftad. Oftast känner jag att jag skulle behöva ett plåster i pannan för att folk ska förstå. Är helt sjukskriven sedan 1 år tillbaka. Samtidigt med sjukskrivningen blev jag arb lös. Har drabbats flera gånger tidigare men då utan att få en diagnos eller verktyg att ta till. Jag har dåligt minne, koncentrations svårigheter, tappar tråden när jag pratar. Och jag har börjat stamma om jag får för bråttom när jag vill ha något sagt. Ljud och ljuskänslig. Har svårt att åka bil i hög hastighet. Ena dagen orkar man städa lite för att nästa dag sitta rakt upp och ner och inte få något gjort. Ska börja arb träna lite smått är det tänkt. Men känner redan stressen. Längtar ut för att få lite socialt och hoppas på en snar bättring.

Det känns som en bekräftelse när man läser detta! Ibland tappar man tron på sig själv när man varit så sjuk. Jag känner absolut igen mig, hjärnan kopplar inte alls lika fort som innan och man känner sig inkompetent när man vill förmedla något med ord och inte hittar rätt. Jag kollapsade för två år sedan och blev av med jobbet pga av att jag inte kunde utföra mitt arbete som jag hade gjort i 18 år. Hade varit högpresterande i alla år men har nu en ljudkänslighet som gör sig påmind direkt när pulsen går upp och jag blir stressad. Jag jobbar med mig själv varje dag med hjälp av yoga, avspänningsövningar och långa promenader. Jag pluggar just nu till stress och avspännings terapeut för att hjälpa andra. Man får inte ge upp utan försöka hitta sina guldkorn varje dag! Helene

Jag drabbades av utmattningsstress, gick in i den berömda väggen, i maj 2000. Efter ett år kunde jagarbeta 50% men inte med samma uppgifter som förut. Jag hade nästan inget korttidsminne. De första 4 åren har jag fortfarande bara minnen av sådant som gjorde djupt intryck på mig. Under denna tid kunde jag inte läsa en bok med behållning. Det tog 8 år tills jag kunde det.
Tack vare olika knep med listor och påminnelser har jag kunnat fortsätta arbeta och på heltid sedan 2002.
Medicinerna jag började med 2001 är detsamma idag. Troligen får jag fortsätta med dem livet ut. Det har jag ingenting emot, de hjälper mig att leva.
Dåligt minne lider jag fortfarande av, mina fötter o ben vägrar röra sig i den raska takt de borde och jag får ofta läsa om långa stycken/kapitel för att hänga med.
Det har nu gått snart 15 år sedan jag insjuknade. Jag har accepterat nu att jag inte någonsin kommer tillbaka 100%.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen av denna sida upphörde 2015-02-27. Det är inte längre möjligt att lämna kommenterar på den här sidan.