SVAR: Arbetsmiljöverket definierar kränkande särbehandling som handlingar riktade mot en arbetstagare på ett kränkande sätt. Handlingar, som kan leda till ohälsa eller att hen ställs utanför arbetsplatsens gemenskap. Om handlingarna upprepas och pågår under en längre tid kan det utvecklas till mobbning. 

Arbetsgivaren ska klar­göra att kränkande särbehandling inte accepteras och vidta åtgärder för att motverka förhållanden i arbetsmiljön, som kan ge upphov till särbehandlingen. Chefen har ett särskilt ansvar och ska vara uppmärksam på bland annat konflikter. Chefen kan behöva ingripa snabbt och göra en bedömning av situationen för att förhindra att den förvärras och se till att den som är utsatt snabbt ska få hjälp. Den arbetstagare som utsätter sina arbetskamrater för kränkande särbehandling eller mobbning kan få arbetsrättsliga påföljder som varning, omplacering och, om hen trots tydliga tillsägelser inte upphör med sitt beteende och situationen inte kan lösas på annat sätt, uppsägning. 

När det gäller din fråga om det är kutym att flytta på den som är utsatt vill jag peka på de råd som forskare på området arbetsmiljömedicin ger. Dessa råd är att hantera den utsatte mycket varsamt, och att mobbning ska leda till kännbara konsekvenser för den som mobbar. Att flytta på den som är utsatt går stick i stäv med dessa råd. Utgångspunkten ska vara att det är den som mobbar som ska omplaceras.

Annett Olofsson,
jurist på LO-TCO Rättsskydd