– Till slut kunde jag inte lyfta huvudet från kudden när jag vaknade!
Cecilia Knutsson stod i skyliften och arbetade med motorsåg eller tog bort grenar med armarna lyfta över axelhöjd, och med blicken uppåt. Smärtorna i nacken och mellan skulderbladen blev allt besvärligare och strålade ut i huvudet.
Hon hade tidigare haft en del ryggbesvär. Behandling hos sjukgymnast brukade lindra ett tag, men besvären återkom. En väninna tipsade om sjukgymnasten Bengt-Arne Gustavsson, på Ortomed i Eskilstuna.  

Arbetar vi mycket framåtböjda kan bakre diskväggen ge efter och börja bukta – en vanlig orsak till smärta.Arbetar vi mycket framåtböjda kan bakre diskväggen ge efter och börja bukta – en vanlig orsak till smärta.
Övningar där vi i stället böjer ryggen bakåt pressar diskens kärna framåt – vilket oftast lindrar smärtan. Övningar där vi istället böjer ryggen bakåt pressar diskens kärna framåt – vilket oftast lindrar smärtan.
Illustrationer: Carina Söe-Knudsen

Några månader hösten 2009 träffade hon honom.
– Först undrade jag varför han inte ”gjorde något”, som att mosa ut muskler, knäcka och dra.
– Jag studerade hennes rörelsemönster, identifierade vad som gjorde ont och vilka de goda rörelserna var. Allt enligt McKen-zies principer, förklarar Bengt-Arne.
Cecilia fick lära sig enkla rör-elser som skulle balansera den ensidiga belastning som hon utsatt sin hals- och bröstrygg för. Rörelserna skulle hon göra var eller varannan timme, upprepa dem tio gånger. Det handlade om att, ”rygga tillbaka”, d v s dra in hakan så att hon fick dubbelhaka, samt att rotera huvudet. Dessutom behövde bröstryggen rätas upp och böjas bakåt. De gick igenom hållning och arbetsteknik.
–  Från början var jag så stel att det inte gick att dra in hakan. Men redan andra veckan började jag känna skillnad.
Cecilia blev av med värken i nacke och huvud.  
– Nu vet jag ju varför jag kan få värk och känner jag en antydan kan jag stoppa det med rörelser.

Reino Jussila är fastighetsskötare på gymnasieskolor i centrala Eskilstuna sen 25 år, och har ett omväxlande men fysiskt krävande jobb både ute och inne. En arbetskamrat påpekade att han börjat halta, och Reino berättar att han kände av de första smärtorna i höften redan på 1970-talet. Nu hade han konstant molande värk i höft och skinka, ibland vek sig benet.
I november 2009 gick han till Bengt-Arne, som misstänkte att Reino hade en begynnande artros (ledförslitning) i höften. Det bekräftades senare av röntgen. Reino fick enkla övningar som han gjorde liggande, och steg för steg blev han allt rörligare, och värken avtog.
– Man får inte en ny höftled, men man kan mjuka upp ledkapseln om tillståndet inte är för långt framskridet, få den mer elastisk med rörelser som töjer. Då rör sig höftkulan bättre, förklarar Bengt-Arne.

Rörelserna innebar att Reino fick ligga på rygg och vika ut det böjda benet inåt och utåt, dra upp knäet mot magen, rotera. Cykla var också bra, cyklingen gör att ledvätska avsöndras som smörjer leden. ”Igår var jag bra”, sa Reino när han träffade Bengt-Arne efter tre veckor med övningar. Han kunde gå nedför trappor utan att det gjorde ont.
– Dagtid känner jag nästan ingenting, säger han. På kvällen kan det kännas lite grand, men inte alls som förut. I helgen var jag ute och gick i en och en halv timme.

Återställer och förebygger

McKenzie-metoden kallas också MDT, Mekanisk Diag-nostik och Terapi, och används av ett växande antal sjukgymnaster i Sverige. I USA är det den vanligaste metoden att bota rygg- och nackbesvär. Främst är det en självhjälpsmetod som ger den drabbade en insikt om orsaken och ett verktyg att bli av med sin smärta och stelhet, och förebygga återfall. En sjukgymnast med utbildning i metoden kan undersöka, förklara hur besvären uppstått och instruera hur kompenserande rörelser ska få ledsystemet i rygg och nacke att fungera normalt igen. 

Man räknar med att McKenziemetoden kan användas för 70-80 procent av rygg- och nackbesvär, även vid vissa ledbesvär. Men inte till allt, inte när det gått så långt som till stora diskbråck, eller till kraftig förslitning, artros.
Men sjukgymnasten kan vid undersökningen avgöra när det fungerar eller inte.
Konceptet har utvecklats av Robin McKenzie, sjukgymnast i Nya Zeeland, och metoden började användas i Sverige i slutet av 1980-talet. Idag finns det cirka 2800 sjukgymnaster och läkare som har olika grad av utbildning i metoden.

På den svenska McKenzieföreningens hemsida www.mckenzie.se kan man se var man kan hitta sjukgymnaster som avlagt examen i metoden.