Det sprids en myt från borgerliga politiker om att privatisering av sjukvården skulle leda till att fler kvinnor tar plats i bolagsstyrelserna och därmed får såväl mer makt som pengar. Näringsministern Maud Olofsson har sagt: ”På samma sätt som de flesta byggföretag drivs av män är det rimligt att förvänta sig att välfärdsföretagande kommer att bli en företagsbransch där kvinnorna står starka. /–/ Vård- och omsorgsföaaretagande kan bli en språngbräda för fler kvinnor in i storföretagens bolagsstyrelser.”

Den politiska analys som Olofsson gör är väldigt långt från verkligheten. Privati­sering­en av hälso- och sjukvården har på intet sätt inneburit att kvinnornas position inom näringslivet stärkts. Tvärtom. Kvinnors inflytande över centrala delar av välfärden och sina egna liv har kraftigt försämrats till följd av privatiseringspolitiken. Vid en genomgång av de större vårdföretagen på marknaden visar det sig att deras styrelser uteslutande består av män. Trots att runt 80 procent av dem som arbetar inom sjukvården är kvinnor, utgör storföretagens styrelser helt av män. Man frågar sig vart Maud Olofssons språngbräda för kvinnorna har tagit vägen?
Den jämställda privatiseringen existerar inte. Privatisering av välfärden innebär bara att makt flyttar från folkvalda församlingar där kvinnor lyckats erövra en relativt stor makt, till bolagsstyrelser utan kvinnlig närvaro. Att privatisera välfärd är att flytta makt från kvinnor till män.

Vänsterpartiet vill
bygga världens bästa sjukvård. Om det ska vara möjligt måste vi värna varje skattekrona. Varje år försvinner minst fyra miljarder kronor ut till privata företag ledda av män. För den summan skulle vi till exempel kunna anställa minst 11 000 undersköt­erskor.

Birgitta SevefjordBirgitta Sevefjord,
oppositionslandstingsråd (V),
Stockholms läns landsting