I uppföljaren till ”Frihet bakom galler” följer vi Saras liv i Sverige, där hon söker asyl efter att ha blivit fri från ett afghanskt kvinnofängelse (KA skrev ett reportage om Sara 2014 som finns att läsa här).

Saras make är kvar i Afghanistan och vill gärna kontrollera henne över telefon, men frihet är viktigt för Sara. Samtidigt är hennes väninna från fängelset kvar i Afghanistan och Sara får veta att hon kan ha blivit stenad till döds. Regissören Nima Sarvestani, som själv är med i filmen och som Sara bor hos, åker till Kabul för att ta reda på sanningen.

Filmen är viktig eftersom den visar på de enorma kulturskillnader som finns mellan kvinnor, inte bara i världen utan även inom Sverige, och eftertexterna känns som ett slag i magen.