Europafackets nye generalsekreterare, Bernadette Ségol, tycker att de nordiska facken borde visa sin styrka genom att när så krävs demonstrera på gator och torg. Hon anser att de nordiska facken har blivit för mycket en del av systemet.
Det håller inte Wanja Lundby–Wedin med om.
– Vår styrka är att vi i partssamverkan kan sitta runt ett bord med arbetsgivarna och försöka bli överens. Att då ge sig ut och protestera kan tvärtom försvåra en lösning som vi kan enas om, säger hon.
Enligt Wanja Lundby–Wedin är förutsättningarna väldigt olika för fackligt arbete i norden jämfört med stora delar av övriga Europa.
– Vår förhandlingsmodell gör att arbetsgivarna är våra motparter. I stora delar av övriga Europa finns ingen sådan samverkan mellan parterna. Där är det politikerna som blir motparten. Då är det mer naturligt att försöka påverka genom demonstrationer och protester på gatorna, säger Wanja Lundby–Wedin.
Hon tillägger att svenska fack också kan demonstrera.
– Det har vi till exempel gjort mot regeringens försämring av a–kassan.

Wanja–Lundby Wedin har suttit i Europafackets styrelse i 17 år. De senaste fyra åren har hon varit ordförande. Nu lämnar hon sitt uppdrag med vemod och saknad.
– Jag tror att jag har bidragit till att ena och skapa dialog mellan facken, säger hon.
Hon håller med Bernadette Ségol om att det behövs mer samtal och förståelse av fackens olika behov. Bernadette Ségol tycker att svenska fack för mycket missionerar om sin avtalsmodell och för lite lyssnar på hur andra fack har det.
– Jag kan förstå den kritiken. Vi borde missionera mindre och lyssna mer. Men det kan aldrig innebära att vi går med på förslag som direkt skadar oss i vårt fackliga arbete hemma i Sverige. Det gäller till exempel förslagen om EU ska införa politiskt reglerade minilöner i medlemsländerna, säger Wanja Lundby–Wedin.
Hon menar att dessa förslag innebär problem med tanke på att finansminister Anders Borg uppmanar arbetsgivarna i Sverige att sänka minimilönerna och att de svenska arbetsgivarna också föreslår frysta eller sänkta minimilöner.
– I Sverige är lägstalönerna i våra avtal omkring 80 procent av genomsnittslönen. I Europafacket föreslår en del fack att minimilönen ska vara 60 procent av genomsnittslönen, genom lag eller avtal. Det är omöjligt för oss även om en nivå på 60 procent skulle innebära en enorm förbättring i många länder, förklarar hon.
Wanja Lundby–Wedin tycker inte att detta visar på en allvarlig splittring inom Europafacket.
– Vi har olika behov och förutsättningar. Därför har vi olika önskemål om vad vi vill att EU ska ingripa och agera i för frågor. Vi har också olika kultur som präglar vårt sätt att arbeta och agera. Men trots detta tycker jag att vi blir allt bättre på att föra en dialog med varandra, säger hon.

De skilda möteskulturerna har också skapat problem för Wanja Lundby–Wedin när hon som ordförande ska leda kongressens diskussioner. Det är inte alla som vill respektera den talartid på tre minuter som var och en har till förfogande i talarstolen.
En fransk delegat struntade i hennes försök att få honom att avbryta sitt tal när talartiden runnit ut. Trots ihärdiga bankningar med ordförandeklubban. Till slut stängde hon av hans mikrofon vilket gjorde honom mycket upprörd.

Den avgående generalsekreteraren John Monks har adlats och fått en plats i brittiska överhuset som tack för sitt fackliga arbete.
Wanja Lundby–Wedin har inga förväntningar om att den svenska regeringen ska belöna henne för hennes insatser för Europafacket och den sociala dialogen inom EU.
– Ha ha, nej verkligen inte. Det är inte därför jag sitter här. Jag har jobbat i Europafacket för att mina medlemmar har velat att jag ska göra det, säger hon med ett leende.