– Det förvånade mig att det här är så klassbundet. Den ökning av behovsanställda som har skett kan nästan enbart förklaras med att det ökat så mycket i arbetarklassen, säger Johan Alfonsson, doktorand i sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet, som skrivit den rapport som Katalys släpper i dag, måndag.

Rapporten går bland annat genom hur lagstiftningen öppnat upp för allt fler tillfälliga anställningar. Enligt Johan Alfonsson har inget annat OECD-land (OECD är en organisation där 35 industriländer ingår) försämrat anställningstryggheten de senaste 25 åren så mycket som Sverige.

– Från att vi varit bland de länder med starkast anställningsskydd så ligger vi nu i botten, säger Johan Alfonsson.

Det är framför allt möjligheten att visstidsanställa som luckrats upp genom åren. Och det är inte bara de borgerliga partierna som gjort detta. Innan valet 2006 lade exempelvis dåvarande S-regeringen Persson fram ett förslag som ville ta bort vissa begränsningar av arbetsgivarens möjligheter att visstidsanställa. Moderaterna vann valet och genomförde sedan ett liknade förslag.

På 25 år har andelen tillfälligt anställda på arbetsmarknaden ökat från cirka 10 procent till 16 procent. Och den typ av tillfällig anställning som nu dominerar är den allra mest otrygga formen, anställning vid behov eller på timme. 1992 stod vikariat för 50 procent av de tillfälliga anställningarna men är i dag nere på cirka 18 procent,  medan behovsanställningarna utvecklats i motsatt riktning från cirka 12 procent 1992 till 40 procent i dag.

Under samma period har Sverige gått från i princip full sysselsättning till relativt hög arbetslöshet. Samt att arbetslöshetsförsäkringen i dag är sämre än den var i början på 90-talet.

Vad är då den främsta orsaken till ökningen av tillfälliga anställningar?

– Man pratar ju ofta om lagstiftningen. Men redan innan lagstiftningen ändrades så skedde stora förändringar och det sammanhänger med hög arbetslöshet. Hög arbetslöshet ökar risken för fler tillfälligt anställda, säger Alfonsson.

Samtidigt skulle mer begränsade möjligheter att visstidsanställa minska antalet tillfälliga anställningar, tror Johan Alfonsson.

Hur klassbunden frågan är visar Alfonsson med siffror från SCB:s arbetskraftsundersökning från 2010. Där kan man se att bland alla tillfälligt anställda kan över 65 procent anses tillhöra arbetarklassen, tjänstemän står för 22 procent och högre tjänstemän under 10 procent. Och bland de allra tillfälligaste jobben, behovsanställningar, är skillnaderna ännu större. Över 80 procent är arbetarklass, och det är närmast obefintligt bland högre tjänstemän.

I slutet av rapporten spekulerar Johan Alfonsson kring vad som skulle kunna förändra den här verkligheten, och nämner som exempel en generell arbetstidsförkortning.

Men skulle det automatiskt leda till färre tillfälliga anställningar?

– Nej det tror jag inte, men det skulle kunna leda till en förändrad maktbalans på arbetsmarknaden. Om man tar kontroll över arbetskraftsutbudet så skulle det mer bli arbetssäljarnas marknad och på så vis skulle också villkoren kunna förbättras, säger Johan Alfonsson.

Läs rapporten här.