Tina och Jessica Vibeke.

– Det känns tråkigt, väldigt tråkigt. Ska man plugga? Sen tänker man på den man jobbar hos… Lojaliteten där.

Vi möter systrarna Vibeke på kaféet på Storgatan i Svedala. ”Vi ses på kaféet”, har de sagt i telefonen. Det finns bara ett. Både storasyster Tina och lillasyster Jessica arbetar som personliga assistenter. Men de har olika arbetsgivare, Jessicas brukare har valt att gå över till ett privat företag och därför arbetar Jessica nu för Frösunda Assistans.

– Jag trivs hos brukaren, så jag valde att följa med.

Syrran Tina jobbar för kommunen, men i och med att Svedala nu sällar sig till kommunerna där all assistans ska vara privat ställs hon inför ett svårt val. Följa med över till det privata företaget, som hon inte vet vilket det är än? Eller vara kvar i det kommunala och då bli omplacerad till en verksamhet hon inte känner till?

Vad tänkte du när du fick veta att kommunen skulle lägga ut all assistans på entreprenad?

– Jag tänkte mest jaha, vad gör jag nu? Det blev väldigt osäkert. Jag tycker att det är tryggt att jobba i kommunen.

Men politikerna vill alltså annorlunda. Bara några kvarter från kaféet ligger kommunhuset. Per Mattsson är moderat politiker och ordförande för beredningen för vård och omsorg. Han tar emot Kommunalarbetaren i ljusblå skjorta. Lägger in en baksnus och säger:

– Det fanns flera skäl till att lägga ut assistansen, ett skäl är naturligtvis ekonomin. Vi räknar med att spara ett antal pengar, lite drygt en miljon per år.

Pengarna sparar kommunen på grund av att jourersättningen för assistenter på den privata sidan är betydligt lägre än för assistenter som jobbar för kommunen (se faktaruta på nästa uppslag). Rent konkret sparar alltså Svedala kommun den där miljonen på att Tina och hennes kolleger kommer att få sämre betalt när de tvingas jobba för ett privat företag i stället.

Tinas syster Jessica, som jobbar inom det privata, tar en klunk av kaffet och skakar på huvudet. Hon vet vad det innebär att helt plötsligt få sämre ersättning för samma jobb.

– Vi visste inte vad jourersättningen låg på innan vi skrev på våra papper. Vi visste inte vad vi gav oss in på. Bara att det skulle vara sämre.

Nu får hon 25 kronor i timmen när hon har jour hemma hos brukaren.

– Jag skäms nästan att säga det. Vi har jour mellan 23 och 07. Det är skit. Det känns som att det inte är värt att vara där, man vill hellre vara hemma.

Tina, som är i valet och kvalet om hon ska följa med till det privata eller inte, säger:

– Man får en klump i magen när man pratar om detta. Sen vet man inte om de vill behålla en sen heller, när man väl gått med. Jag kanske inte passar in i det de vill ha.

Men fullmäktiges beslut är redan fattat och nu tar man in anbud från olika företag. Den 24 februari fattar kommunstyrelsen i Svedala beslut om vilka som får ta över assistansen.

Även om jourersättningen är rejält mycket sämre i det privata är Jessica noga med att säga att det inte bara är negativt att ha börjat på ett privat företag.

– Man får tag på cheferna ganska direkt. Om jag ställer en fråga så tar de reda på det fort, de kollar mycket med oss vad vi tycker. Det tycker jag är en stor skillnad.

Innan vi ger oss ut i vintermörkret på Storgatan frågar jag Tina om hon bestämt sig för hur hon ska göra framåt april, när kommunen slutgiltigt drar sig ur assistansen.

– Jag vill se hur det kommer att  bli, säger hon. Det kan bli bättre och det kan bli sämre, blir det mycket sämre är jag inte så pigg på det. Sen tänker man på sin brukare, man vill inte att hon ska hamna där med fem nya som hon aldrig har sett förr.

ID. Tina Vibeke

Yrke: Personlig assistent.
Jobbar för: Kommunen, än så länge.
Lön: 135 kronor i timmen (är utbildad undersköterska).
Ålder: 27 år. Bor: Svedala.

ID. Jessica Vibeke

Yrke: Personlig assistent.
Jobba för: Frösunda Assistans.
Lön: 127 kronor i timmen (har ingen formell utbildning).
Ålder: 25 år. Bor: Svedala.