Jag är 48 år och med åren har jag börj­at träna alltmer försiktigt. Artros och diskbråck har gjort mig rädd att ta i. Nu står jag i en enorm friidrottshall, tillsammans med sju kvinnor i min ålder som tränat här i minst ett år och ser vältränade ut. Vi har värmt upp med lätt jogging och rörlighetsövningar.

Dags för gymnastik. Vi ska göra kullerbyttor och hjula längs en lång gymnastikmatta. De andra gör jättesnygga kullerbyttor – jag kommer i alla fall runt på något sätt. Tar sats för att hjula, men kroppen vägrar att ens försöka. 

”Jag vågar inte”, piper jag. 

Och slipper.

(Texten fortsätter under videon.)

 


LÄS OCKSÅ: Fyra övningar med Mattias Sunneborn

 

Jag tar revansch i nästa övning: handstående. Kastar en snabb blick upp mot Mattias Sunneborn som står intill mattan, och bestämmer mig för att lita helt på honom. Sparkar ifrån så kraftfullt jag kan, känner hur Mattias tar ett stadigt tag om min vrist och drar rakt upp. Jag står på händer! Inte helt av mig själv, men ändå!

Sedan kommer det som jag har oroat mig mest för. Att hoppa.

Framför mig sex häckar som jag ska hoppa jämfota över. Efter att hälsenan började göra ont har jag inte hoppat, trots att smärtan gick över för ett bra tag sedan. Jag är ensam om att välja de låga häckarna, men det skäms jag inte för. Hoppar försiktigt – och det går faktiskt bra!

Därpå är det dags att springa, jättesnabbt.

Först stegringslopp, där vi springer 60 meter och ökar farten hela tiden. Elin Bergkvist gör personbästa på ”flygande 30”, ett lopp där man ökar fart­en under de första 30 metrarna och sedan mäter tid­en på de sista 30 metrarna. Alla gratulerar henne. 

Det ser roligt ut att springa så där snabbt, men jag tar det lite lugnt, jag är ju inte van. Men jag springer ändå snabbare än jag gjort på mycket länge. 

Sedan blir det ytterligare tre snabba lopp på 150, 120 och 100 meter. Vi vilar hela sex minuter mellan loppen. Jag blir rastlös. När jag tränar själv vilar jag inte utan kör bara på, för att bli klar så snabbt som möjligt. 

Men ska man orka springa snabbt måste man vara utvilad, förklarar Mattias Sunneborn:

– I stället för att springa en mil är det större ­effekt att springa kort och snabbt, säger han.

Efter loppen blir det styrketräning i par, bland annat går vi skottkärra. Styrketräning är inte läskigt på samma sätt, jag är mer van.

 Som avslutning blir det massage, där vi försiktigt kliver på träningspartnerns ben, rumpa och rygg. Det är bättre än stretching, som inte har någon bevisad effekt alls på återhämtningen.

I min ålder tar det tid, minst ett halvår, att anpassa sig till träningen och få full effekt. Men redan efter första passet känner jag mig ändå flera år yngre. Jag har ju vågat göra saker som jag inte gjort på många, många år!

Det händer i kroppen när man blir äldre

Redan i 20-årsåldern börjar kroppen åldras, även om det tar några år innan man märker det.

 Muskelmassan minskar, särskilt de snabba muskelfibrerna.
 Rörligheten minskar.
 Syreupptagningsförmågan minskar.
 Skelettet blir skörare.
 Det tar längre tid att återhämta sig.

De fyra första punkterna går alla att påverka genom träning. Kom ihåg att även lätt rörelse som promenader och trädgårdsarbete motverkar åldrande, om än i mindre grad. Det kan vara bra att veta för den som inte vill eller kan träna hårt.

Att tänka på när man blir äldre

 Värm upp ordentligt före träning.
 Ge kroppen gott om tid att vänja sig vid en ny träningsform.
 Träna inte hårt för ofta – respektera behovet av återhämtning!

Så återhämtar du dig snabbare

Lätt rörelse, som promenad eller simning.
Massage.
Bastu eller ett varmt bad.