Annika Rydström.
Annika Rydström.

Utsliten och lämnad av jobbet

|Vi är kvinnor och vi har hållit den offentliga sektorn uppe under hela våra arbetsliv. När våra kroppar sedan tar stryk står vi helt ensamma. Försäkringskassan vill inte ha oss – och inte heller våra tidigare arbetsgivare, skriver Annika Rydström.

Vid 62 års ålder och efter ett helt arbetsliv kommer jag att bli arbetslös för första gången i livet. Efter närmare 30 års anställning vill arbetsgivaren inte längre ha mig kvar eftersom jag inte klarar av att arbeta heltid. De senaste fyra åren har jag varit sjukskriven på 75 procent. Resterande 25 procent tycker Försäkringskassan att jag ska arbeta. Det har jag gjort och jag har tyckt om det. 

Nu säger min arbetsgivare – en kommun – att den inte längre har några arbetsuppgifter till mig. Som om det inte fanns något arbete någonstans i kommunen att utföra. De ville att jag skulle skriva på en uppsägning av personliga skäl, det vill säga för att jag var sjuk. Jag kände mig tvingad att göra detta och tack vare hjälp av Kommunal fick jag efter förhandlingar åtta månadslöner i stället för sex. 

Jag kan inte låta bli att tänka på hur länge de pengarna skulle räcka för att ha mig anställd på 25 procent! Varför behandlar man människor och anställda så här? Är det för att de inte vill ha sjukskrivna i statistiken?

Det här drabbar oss som har jobbat hårt och slitit och tagit ansvar för att verksamheten ska fungera. Vi är ofta kommunalare, vi är kvinnor, vi arbetar i skolkök, inom äldreomsorgen eller i särskolor. Vi har jobbat i tunga yrken för en låg lön. Vi har gett våra bästa år till en arbetsgivare och ett samhälle som sedan inte ger något tillbaka när våra kroppar inte orkar längre. 

Jag är både upprörd och ledsen över hur jag och andra blir behandlade. Man känner sig värdelös. Tacken för att man har arbetat och slitit är att man inte ens får arbeta det man klarar av. 

Jag ville fortsätta arbeta de timmar jag kunde, men när inte ens en arbetsgivare som en kommun vill ge det arbetet, hur ser det då ut i resten av samhället?

Det här är en fråga som fackföreningsrörelsen verkligen borde prioritera. Detta system måste ändras. Arbetsgivarna kan inte ha rätten att suga ut all vår arbetskapacitet för att sedan spotta ut oss när vi inte längre är fullt presterande. Särskilt inte när Försäkringskassan samtidigt anser att så många fortfarande klarar av att arbeta i någon utsträckning. Det är en ekvation som inte går ihop. 

Och de som får betala för det är den enskilda, jag och mina kolleger. 

 

Annika Rydström

Detta är ett debattinlägg. Det betyder att åsikterna i texten är skribentens egna.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2018-05-16 08:53