Jag träffar Rebecka Bohlin och Sara Berg på ett lugnt fik i Stockholm, nära Kommunals förbundskontor. De har just varit där och pratat om ett eventuellt samarbete för att organisera städare i rut-branschen och personliga assistenter – två grupper där få är med i facket. Rebecka Bohlin tycker det är bra att facket börjat använda annorlunda metoder för att värva medlemmar.

– Många från Östeuropa är negativa till facket. Då kanske vi kan presentera det här som en kvinnogrupp i stället. Om män är med blir många kvinnor tysta.

Boken ”Bit inte ihop! – Sätt gränser på jobbet” är som ett peppande brandtal om vilka rättigheter vi har på jobbet. I första hand är den skriven för kvinnor.

– De här frågorna finns i alla branscher men det är mest angeläget för arbetarkvinnor eftersom det är de som har det svårast, säger Rebecka Bohlin.

Hon och Sara Berg har i många år hållit workshopar i feministiskt självförsvar. Boken handlar om hur dessa strategier kan hjälpa en att tackla kränkningar på jobbet, oftast i form av verbalt försvar, men boken tar även upp fysiskt försvar om man utsätts för hot, våld och sexuellt våld. Författarna utgår från konkreta situationer på arbetsplatser där kvinnor ger svar på tal eller står upp för sina rättigheter.

– De ska inte läsas som facit utan som inspiration till att göra vardagsmotstånd, säger Sara.

Tanken är att läsaren ska börja analysera sin egen situation: Används härskartekniker på min arbetsplats? Är stress ett problem? Hur ser min löneutveckling ut jämfört med andras? Vad kan jag göra för att förändra saken?

Rebecka Bohlin, som är sambo med en kommunalare, berättar om en artikel hon läst i KA där det stod att hemtjänsten börjat äta en macka i bilen eftersom de inte hinner ta lunch. Det är ett exempel på när stress blir normaliserad. Då gäller det att inte bita ihop. Författarna talar om att skruva upp volymen på sina känslor. Rebecka förklarar:

– Man kanske har en diffus känsla av att något är fel. Man blir ledsen, man biter ihop. Då är det bra att prata med någon och lyssna på sig själv: var jag värdelös? Eller var det något som hände som fick mig att känna så? Man kan behöva förstora upp sina känslor.

– Kvinnorollen, och särskilt mammarollen, handlar så mycket om att se till andras behov.

Ofta är det svårt att ge svar på tal när man blir kränkt, ilskan kommer efteråt?

– Man behöver varken vara snabb eller rolig, säger Sara Berg. Man kan säga sakligt hur man upplevde situationen. Man kan ta upp det efter en vecka och hinna ladda upp genom att prata med någon.

– Det viktigaste är att bryta tystnaden, tillägger Rebecka.

Många kvinnor börjar gråta när vi blir orättvist behandlade, är det en nackdel?

– Se det som en signal: är det ledsen jag ska bli? Pröva att bli arg. Men blir man ledsen ska man inte skämmas. Berätta varför du blev ledsen, annars händer det att man får höra ”jag vet att du har mycket hemma”. Man har rätt att bli lyssnad på även om man rodnar eller gråter.

I bokens exempel leder det till något positivt när personerna sätter gränser. Många kommunalare berättar att de inte vågar säga ifrån eftersom de är rädda om sina jobb.

Hur tacklar man det?

– Det kan vara otacksamt att sätta gränser, man kan mötas av repressalier, säger Sara Berg.

– Samtidigt vittnar många om att är man rak och vågar lyfta kritik så uppskattar många arbetsledare det, i stället för att man pratar bakom ryggen, säger Rebecka Bohlin, och tillägger att fastanställda måste driva vikariers situation och bilda allianser tillsammans med bemanningsanställda.

Vad svarar man en chef som säger ”är du inte nöjd kan du gå”?

– En strategi kan vara att faktiskt göra det, det finns exempel på när kollektiva uppsägningar fungerat, säger Rebecka Bohlin.
Men finns inga andra jobb att söka blir det ännu viktigare att gå samman med kollegor och kräva förbättring. Och i stället för att prata om allmän stress är det bättre att peka på vilka moment som inte fungerar.

Stå upp för dina rättigheter!

  • Analysera situationen på ditt jobb: vad känns jobbigt? Skruva upp volymen på dina känslor och säg ifrån.
  • Om du blir sårad och ledsen – fråga dig själv om du egentligen är arg och låt omgivningen få veta det.
  • Ladda upp om du blivit tillplattad: ”Nästa gång det här händer ska jag…”
  • Säg inte ja till arbetsuppgifter direkt. Analysera hur det kommer påverka dig.
  • För mycket att göra? Lägg ansvaret på den som organiserar arbetet i stället för att känna skuld.
  • Prata ihop dig med kollegor och hitta allierade. Säg ifrån tillsammans.
  • Ta hjälp av skyddsombud och facket.
  • Om du har påtalat problem och inget händer – se om du kan byta avdelning eller rentav söka ett annat jobb.
  • Läs på om dina rättigheter, till exempel arbetsmiljölagen.
  • Peppa andra att gå med i facket.
  • Skaffa nya förebilder som vuxen, testa uttryck och kroppsspråk som du vill ha i ditt register. Använd rollspel: ”jag är inte alltid den tysta”.
  • Hur ser arbetsfördelningen ut hemma? Gör en lista över alla sysslor och markera vem som gör vad. Prata igenom fördelningen och vilken nivå ni vill ha. Sänk ribban under livets tuffaste perioder.

ID. Rebecka Bohlin

Ålder: 42.
Bor: I Stockholmsförort.
Yrke: Instruktör i feministiskt självförsvar, journalist och författare.
Familj: Sambo, fyra hemmaboende barn och hund.

ID. Sara Berg

Ålder: 36.
Bor: I Stockholmsförort.
Yrke: Instruktör i feministiskt självförsvar, dramapedagog och författare.
Familj: Sambo och fem barn.