Lasse Hejdenberg
Ingela Roos, Gun Andersson, Cicki Lindhe och Eva-Lotta Winqvist har en bokcirkel tillsammans. Foto: Lasse Hejdenberg

Vänskap och lästips möts i bokcirkeln

|I snart 20 år har de träffats varje månad och pratat om böcker. Och de är inte ensamma – att ha bokcirkel är en stor
hobby i Sverige.

På vardagsrumsbordet växer bokhögarna i takt med att deltagarna trillar in: David Lagercrantz, JP Delaney och Kate Winter hör till författarna som ska diskuteras i kväll. Vi är hemma hos undersköterskan Ingela Roos i Linköping som håller i månadens bokcirkel. I den här cirkeln läser deltagarna olika böcker, men sedan lånar de av varandra så i slutändan läser de ofta samma ändå.

– Vi läser väldigt mycket. Åtminstone en bok i veckan. Därför funkade det inte att läsa samma bok, för vi hinner läsa så många emellan. Och jag vill gärna låna på biblioteket, säger Ingela Roos.

De fem deltagarna träffades för 20 år sedan när de alla var anställda i kommunen och fick läsa in gymnasiets kärnämnen på arbetstid. Efteråt fortsatte de att träffas i en bokcirkel.

– Vi ville träffas och göra något. Vår svensklärare på kursen var så fantastisk så vi blev nog inspirerade av henne, säger Ingela Roos.

Lite förvånad är hon över att de hållit på så länge. Hon säger att det är en kravlös bokcirkel, de behöv­er inte ens köpa böckerna eftersom de läser olika titlar.

– Vi har inte krånglat till det. Vi har aldrig börj­at laga mat med förrätt och varmrätt. Det blir mer lättsamt, tillägger Cicki Lindhe, också hon undersköterska.

Övriga medlemmar är Eva-Lotta Winqvist, barnskötare, och Gun Andersson, förskollärare. Den femte är biblioteksassistent men hon är sjuk i dag.

Kvinnorna i den här bokcirkeln läser mest deckare, det är bra avkoppling tycker de. Men under kvällen tipsar de även om reportageböcker, fackböcker om psykologi och feelgood-romaner.

– När jag kommer hem från jobbet orkar jag inte höra ljud. Då är det skönt att ta upp en bok, säger Eva-Lotta Winqvist.

Gun Andersson tillägger att det är en särskild känsla att hålla i en ny bok, känna lukten av den, och sjunka ner i en bekväm fåtölj.

Under kvällens samtal blir det tydligt hur mycket de läser – några av dem tar upp sina läsdagböcker som hjälp för minnet – de tipsar hejvilt om de sen­aste böcker de läst genom att berätta om handlingen och vad de tyckte. Samtalet glider även över i böcker de läst tidigare, och de kommer in på höst­ens filmer. Förutom litteratur är film, teater och konserter stora intressen.

–  Vi ger alltså kulturtanten ett ansikte, säger Cicki Lindhe och de andra skrattar.

Kerstin Rydbeck

På flera sätt är det här en typisk bokcirkel. Kerstin Rydbeck är professor i biblioteks- och ­informationsvetenskap och fil. dr i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Hon har ägnat de fem senaste åren åt att forska om bokcirklar i Sverige. Eftersom det saknas tidigare forskning går det inte att säga att bokcirklar har ökat. Däremot är det en väldigt stor rörelse i Sverige och begreppet läse­cirkel har funnits sedan 1820-talet.

Kerstin Rydbeck fick kontakt med 231 bokcirklar i Uppland och hon tror att hon täckt in de flesta i området. Många av bokcirklarna hade funnits i mer än 10–20 år. De äldsta hade varit i gång i 60 år.

– Det här har funnits länge men i framväxten med sociala medier har de blivit mer synliga. Det offentliga samtalet om litteratur är mer synligt.

Vem är den typiska bokcirkeldeltagaren?

– Det är en hon. Det är få i gruppen 18–25 men ­sedan blir det fler och fler. Medelålders och pen­sionerade kvinnor är de typiska deltagarna. De har ofta eftergymnasial utbildning och typiska yrken är vårdpersonal och lärare. Alltifrån vårdbiträden till överläkare. De flesta har helsvensk bakgrund.

Det är också vanligt att medlemmarna i en bokcirkel har träffats genom jobbet.

Kerstin Rydbeck säger att det finns för­domar om att bokcirklar egentligen träffas för att dricka vin.

–  Det är en kvinnodominerad verksamhet och då blir det lätt elaka nidbilder. Visst fanns det bokcirklar som drack lite vin och käkade gott men många tog det väldigt enkelt, en fika och inget mer. Det var bokdiskussionen som var det viktiga.

Både Kerstin Rydbeck och Linköpingsgänget lyft­er fram bokcirkelns sociala betydelse. Kvinnorna följer varandra genom livet och eftersom de jobb­ar med liknande saker blir det också naturligt att prata en stund om jobben när fikat kommer fram.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen stängde 2017-12-14 14:20