Det är första dagen efter sommarlovet och in i klassrummet denna sensommardag 1983 i Tjeckoslovakien träder en ny lärarinna, tillika Kommunistpartiets ordförande på skolan. Hon startar med upprop. Det hon vill veta är vad barnens föräldrar har för yrke. Detta antecknas för framtida bruk, vilka föräldrar kan vara användbara?

Det visar sig att alla familjer har något att bidra med. Någon jobbar på flygplatsen och kan smuggla ut kakor till hennes syster i Moskva. Någon hemmafru har tidigare arbetat som frisör. Någon är läkare. Till och med den som är förtidspensionerad kan bidra – med tid – genom att hamna först i kött- eller brödkön. Och om föräldrarna verkligen inte alls har något kan alltid barnen komma hem till henne efter skoldagen för att städa och piska mattor. Tillbaka ger hon vetskap om vilka sidor som är särskilt viktiga inför provet eller läxförhöret med fina betyg som slutgiltigt tack. Tjänster och gentjänster. När någon förälder försöker sätta moral och rätt framför lärarinnans önskningar straffas barnet direkt med dåliga betyg.

Även om det här är en historia som utspelas inom ett korrumperat system under kommunismen väcker den frågor som är allmängiltiga. Hur mycket kan man åsidosätta sin egen moral och självrespekt för att skaffa sig fördelar? Vågar man säga ifrån när den person som påverkas av beslutet är ens eget barn? Är jag den som skulle huka?

”Vår nya fröken” är en helgjuten film som med humor och intelligens skildrar makt och maktlöshet, rädsla och självrespekt.