I en debattartikel i Dagens Nyheter menar Jan Björklund och Erik Ullenhag, Liberalerna, att vi måste skapa vägar till arbete för unga och nyanlända invandrare genom att sänka lägstalönerna för yrken som undersköterskor, då de menar att det är ett lätt yrke. Att vi behöver skapa fler arbetstillfällen och få in fler på arbetsmarknaden, det håller jag med om. Men att sänka lönerna för en redan lönemässigt eftersatt arbetsgrupp, och att dessutom kalla det för ett lätt yrke, är inte rätt väg att gå. Att vara undersköterska är allt annat än ett lätt arbete.

Som undersköterska på ett demensboende ska jag möta varje individ utifrån den person hon är och har varit, vilket innebär att jag ska känna till vem hon är och vem hon har varit, samt ha kunskap om hur demenssjukdomen påverkar fysiskt och psykiskt. Jag tittar och lyssnar, ser och hör. Tolkar orden, tolkar beteendet. Vad säger hon, vad betyder det? ”Jag vill hem”. Vill hon känna tryggheten som man bara känner när man är hemma, vill hon ha en kram? Vill hon vara ifred? Behöver hon gå på toaletten? Kanske vila en stund? 

Mediciner delas ut till rätt person på rätt tidpunkt, i rätt mängd. Sår läggs om enligt gällande rutiner. Larmtelefoner ringer. Träningsprogram
genomförs, men på ett sätt anpassat för att en person med demenssjukdom ska förstå det.

Lägenheterna ska städas, nutritionsplaner ska följas och hållas aktuella, genomförandeplaner ska upprättas. Munstatus, sårstatus kontrolleras. 

Mitt i all statistik, siffror och dokumentation får vi aldrig glömma att det är människor vi möter. Människor som ska behandlas med respekt för sitt egna väsen, allt för att sträva mot att göra hennes vardag begriplig, få henne att känna sig som en del av ett sammanhang med livsglädje som mål, oavsett hur långt gången hon är i sin sjukdom.

Belöningen låter sig inte vänta: En kram. Ett ansikte som lyser upp i igenkänning. En vals tillsammans ackompanjerad av Evert Taube. Varma ord från närstående som känner en trygghet mitt i all sorg över demenssjukdomen som tagit över. Ett teamarbete mellan yrkeskategorier där alla är lika värdefulla i arbetet med den sjuke.

Så här tickar det på dag efter dag, natt efter natt, vardag som helg. 

Vi undersköterskor har en lön som inte på långa vägar motsvarar det arbete vi utför, därför vore det ett stort steg tillbaka att ge sig in i att hämma den löneutveckling vi kämpar för.

 

Karin Karlsson

Karin Karlsson

Yrke: Under­sköterska.
Bor: Rejmyre (arbetar i Kolmården).
Pratar vi om på min arbetsplats just nu: Hopp och längtan efter våren. Hur parterna ska mötas i avtalet, hur mycket vågar vi hoppas på?