Sandra Molin.
Sandra Molin.

”Vi har inte råd att gå i pension”

|Jag är 34 år och älskar mitt jobb, men jag oroar mig redan för min pension. Får jag jobba mer än deltid? Kommer min kropp att hålla i alla år? skriver undersköterskan Sandra Molin.

Jag har min undersköterskeutbildning och jag är stolt över den. Jag ser en glädje i att hjälpa andra människor, se dem få den där tryggheten av oss när de är ledsna eller gjort sig illa.

Så läser jag att en av sju kvinnliga pensionärer i Sverige ligger under EU:s fattigdomsgräns. Det är framför allt kvinnor som arbetat inom vård och omsorg. Jag blir både arg och ledsen när jag läser det.

Jag jobbar som undersköterska inom den kommunala sektorn. 64,22 procent natt, det ger detsamma som 75 procent dagtid. Vi jobbar fler timmar och har mer ledigt vissa veckor. Det är så klart skönt med ledigheten, men att jag jobbar så lite är också ett orosmoment för framtiden. I det orangea kuvertet jag fick hem sist så kände jag mig hånad, det blev lite av en chock för mig.

Vi har rätt att gå i pension från 61 års ålder, och har rätt att jobba tills vi fyller 67 år. Det senare förordas särskilt för oss med låga inkomster. Men kommer vi att orka det?

Som undersköterska använder jag min kropp rent fysiskt i arbetet, och det har redan satt sina spår fast jag bara hunnit fylla 34 år. Vi springer på larm, ska städa, tvätta, hjälpa någon som ramlat. Samtidigt som vi ofta är underbemannade av olika anledningar.

Ändå är vi många som älskar våra jobb. Har jag tur och orkar jobba tills jag är 67 kommer jag att få ungefär 7 000-8 000 kronor att leva på om jag fortsätter jobba låg procent nattetid.

Jag har valt nattjänsten själv, däremot inte tjänstgöringsgraden. Jag vill jobba mer eftersom jag redan oroar mig för pensionen. Men kommer min kropp att hålla?

Och om jag väljer att byta yrke, vem kommer att ta min plats? Vem vill jobba deltid hela livet fram till pensionen för att sedan knappt klara sig och inte kan ha ett drägligt liv? Vilka ungdomar ser en framtid inom vården i dag? Jag blev själv varnad som 19-åring när jag började, för det är så lågt betalt. Om man blir ensamstående eller är ensamstående, hur klarar man sig då?

Är det verkligen rätt att vi som vårdar inte ska kunna leva gott sen?

Trots alla dessa dystra nyheter om pensioner och löner jobbar vi ändå kvar. Vi gör det för att vi tycker om vårt yrke, våra patienter. Känslan av att lyckas få en patient att känna sig trygg på natten. Han som fick en stroke och har ångest för att han inte längre fungerar, men ändå kan le och känna glädje för att vi skrattar, tjoar och tjimmar. Det känns otroligt tungt att stå inför valet att byta jobb eller inte. Jag vill inte behöva byta jobb för att jag oroar mig för framtiden. Varför är våra jobb så lågt prioriterade? Varför anses inte vi vara värda mer än så?

Sandra Molin, 
Undersköterska på kortidsboende

Detta är ett debattinlägg. Det betyder att åsikterna i texten är skribentens egna.

Kommentarer

Bra skrivet Peter Harrysson!

Pensionen av idag är rena 1800-tals fasoner. Men så blir det nog för alla som tror att "hela arbetslivet" räknas som pensionsgrundande. Tvi vale för er som kommer att bli blåsta på den konfekten. Tvi vale för oss som trodde på lockropen om bättre pension. Tji får/fick vi nu när åldern tar ut sin rätt.
Även om man arbetade sedan 15 års ålder finns det ingen pensionsgrundande del innan man fyllt 28 år. Det är därifrån som den livlånga pensionen räknas.
Så vad väntar oss som pensionärer efter lång och trogen tjänst? Stupstocken? Nä men fattigpensionär medans politiker och eliten smörjer kråset, för låga pensioner drabbar inte dem.

Fackförbundens ledare har inte samma pensionsvillkor som sina ’kamrater’ det är en stor anledninga att det är som det är. ’Det är vi som är facket’ tillsammans är vi starka. Lika lön för lika arbete? Solidarisk lönepolitik? Fördelningspolitik?

Vi har det bästa bakom oss då vi var som mest jämställda på 80-talet. Ett helt arbetsliv och förslitningar och som betalning en urusel pension och fri hyressättning gäller idag. Detta är en tragisk utveckling och leder till social oro och vad som följer med detta ser vi idag. Ledarna och facket måste vända denna utveckling annars blir det oroligheter.

Vi måste bygga bostäder åt antalet medborgare i Sverige, hur svårt kan det vara? Upp till bevis och bygg ett fridfullt och gott samhälle för alla. Pensionen skall vara grädden på moset och få njuta dom sista åren. Mer hjärta och mindre smärta.

Va kvar på din anställning!
Du är GULD värd!
Strid för att få bättre betalt !!!

Nej Sandra! Du jobbar kvar därför att du inte har någon annan utbildning. Du är bara 34år gammal. Varför slita på ett otacksamt jobb och slita ut sig? Jag skulle nog övervägt att säga upp mig, låta Arbetsförmedlingen fixa ett bättre betalt jobb åt mig via utbildning. Steget är svårt. Jag vet. Men fundera på det.

Där har DU fel,jag har en annan utbildning ! Men jag råkar tycka att den ör otroligt tråkig.
Bara för jag skrivit en artikel om de skämtet de kallar för pension,betyder det inte att jag är lågutbildad. Eller "bara" har den.
Arbetsförmedlingen?skojar du nu? Den korta perioden jag var arbetslös piskade dom mig med blanketter och möten,skulle lära mig hur jag skulle skriva ett CV. Fick jag ett jobb via dem? NEJ!jag ordnade det själv.
Ja visst borde jag sluta, vem ska jobba istället då tycker du?
Vad vet du om mina förutsättningar ?
Hade du läst ordentligt ,så hade du uppmärksammat att jag är i valet och kvalet att byta jobb redan.
Otroligt nedvärderande att skriva så,även om du inte menade det så.
Att bara säga upp sig och låta någon annan fixa ett jobb. Ja det är nog lösningen på alla undersköterskors problem !

Vem ska jobba istället då? Frågar du. Det är inte ditt eller mitt problem. Det är politikernas problem att lösa. Svenskarna är så lydiga på Arbetsförmedlingen. Skulle svenskarna vara mindre lydiga och säga ifrån så skulle allt ordna sig tror jag. Jag skulle ha sagt åt arbetsförmedlaren, -Du har betalt för att fixa jobb åt mig. -Sköt ditt jobb eller byt till något annat.

Tyvärr Sandra så är det så, är själv pensionär sedan förra året gick då jag fyllde 63 år.
Orkade inte att jobba kvar värk överallt efter lång tid i vården. Jobbade tyvärr bara deltid så
jag får ut 5470 efter skatt men som tur är så har jag lite tjänste pension 7521 =12991 blir det
allt som allt i 5 år så jag måste spara om jag kan varje månad,för efter 5 år då är tjänstepensionen slut.man får välja 5 ,10 år eller livet att ha tjänstepension. Skulle jag haft det livet ut så skulle jag ha haft ungefär 7000 kr allt som allt.
Så det gäller att jobba i 30 år kanske 40 år och tjäna mer än 30000 kr i månaden.
Om du inte har rika föräldrar så klart.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen av denna sida upphörde 2017-11-15. Det är inte längre möjligt att lämna kommenterar på den här sidan.