Nu händer det saker i bussbranschen igen. Till det sämre förstås, sett ur förarnas synvinkel. Inte ens efter 40 år bakom bussratten ska förarna längre kunna köra med fasta arbetstider.

Tidigare har man varje år kunnat välja en fast grupp som man kunde få jobba med ett år, och då mycket lätt kunna planera sitt liv efter. Några valde tidiga pass för det passade dem bäst, andra valde delade pass för de tyckte om att vara lediga några timmar mitt på dagen. Man valde pass efter senioritetsprincipen, den som kört längst valde först. Det betyder då att en nyanställd kanske kunde få vänta några år innan man fick pass som man ville ha, men de kunde oftast få fasta pass ganska fort.

Nu ska alla få sina pass slumpgenererade via ett datorprogram, så den som önskar tidiga kan få delade och den som önskar delade kan få tidiga. Någon som ser logiken och fördelen med detta? Rättvist? Att gamla som nya ska hoppa runt på alla pass? Men vad var det nu läkarvetenskapen sa, att regelbundna mat och sovtider är bäst för kropp och själ? Att då låta gamla slitna själar harva på med att vakna 11 en dag och 04 nästa samt luncha 15 ena dagen och 08 nästa är alltså det bussbranschen har att locka med?

Bussbranschen skriker efter förare, inom tre år ska över 4000 nya förare anställas. Bussbranschen ska försöka locka in människor till ett yrke där du inte kan räkna med att få bättre arbetstider efter 40 år?! Man ska locka in dem i ett yrke där man inte ens kan erbjuda fria resor i kollektivtrafiken, där löneutvecklingen gått bakåt, där stressen i trafiken är något man måste hålla distans till för att inte gå in i väggen, där du ska köra efter en tidtabell som inte fungerar med dagens verkliga trafiksituation?

Alla dessa försämringar beror naturligtvis på en enda sak. Upphandling av kollektivtrafiken. Ett bussbolag måste lägga ett lågt bud för att vinna. Sedan har man 8-10 år på sig att gå med vinst innan nästa upphandling. Någon måste då betala bolagets vinst – och det blev jag.

Nu frågar sig vän av ordning vad facket gör? Första åren sa man att avtalsförsämringarna gjordes för att rädda jobben. Nu inser man väl att bussföraren är kvar oberoende av bussbolag. Men man säger sig ha fredsplikt under rådande avtal. Nå, man behöver inte strejka för att driva sina frågor, man kan demonstrera utanför huvudkontoret, så frågan uppmärksammas i media. Dålig reklam är ju inget bussbolagen vill ha, med tanke på hur svårt de har att rekrytera nya förare. Man kan säkert göra många andra saker som kostar företaget både prestige och pengar. Låt folk lämna in förslag på fackexpeditionen och så är kampen snart igång.

 

Robert Alf
bussförare Stockholm

Robert Alf

Yrke: Bussförare.

Bor: Hägersten, Stockholm.

Hoppas på 2017: Att det vänder för bussförare, att vi får något i nästa avtal och inte mister mer. Jag hoppas också det går bra för mina barn med utbildning och jobb.