Frida Samsonovits.
Frida Samsonovits.

Vi måste få veta att vi gör något bra

|Vi vet att vi som jobbar i äldreomsorgen utför ett betydelsefullt arbete, men det är inte tillräckligt. Vi orkar inte. Och när vi som vill inte orkar, vem vill och orkar i vårt ställe?, skriver Frida Samsonovits.

Det brukar sägas att vi som jobbar inom äldreomsorgen är oersättliga. Vi får höra det gång på gång: Glöm inte att det ni gör har betydelse. Utan er stannar Sverige. Ni ska veta att ni är viktiga.

Vi vet. Jag som individ, vi som kollektiv. Och varje gång en rubrik basunerar ut att det har blivit fel och att någon har blivit glömd, inte fått mat, inte fått hjälp. Så vet vi att vi samtidigt har förhindrat tusentals situationer som kunde ha resulterat i just en sådan tragisk händelse. För att vi gör vårt jobb.

Att jag gör ett bra jobb vet chefen, men bara på avstånd. Den som bekräftar mig är oftast den jag hjälper. Det är där jag syns och blir en lysande stjärna i det stora kollektivet, om än för en liten stund. Men de där stunderna återkommer varje dag, och är tillräckligt många för att vi ska stanna kvar trots låg lön och hög arbetsbörda.

Vi vet att vi utför ett betydelsefullt arbete, men det är inte tillräckligt. Vi orkar inte. Och när vi som vill inte orkar, vem vill och orkar i vårt ställe? Det är äldreomsorgens onda cirkel och stora utmaning: Att skapa en arbetsmiljö som minskar antalet sjukskrivningar och ökar antalet ansökningar. För vi behöver mer personal.

Det finns inte en enda ensam och enkel lösning på problemet. Men en sak som kan göras bättre är att gå från ord till handling: Att säga att jag är viktig är en sak. Att visa det är en annan. Återkommande önske­mål är högre lön och mer tid för våra arbetsuppgifter, men det kan göras på fler sätt.

En tanke är att bekräfta varje enskild anställds betydelse rent konkret. I ett kollektiv, på en arbetsplats, i ett arbetslag är du en del av en helhet. Du är viktig, utan dig fungerar inte verksamheten. Men vet du det? Vet du vad du kan, och vad du inte kan? Eller försvinner du i mängden? Om vi kan uppmärksamma varje medarbetare så kommer vi långt. Alla vill synas, alla vill få bekräftelse på att just jag gör ett bra jobb.

Om vi kan skapa ett arbetssätt där vi leds av tanken att alla inte kan göra allt, då är vi ett steg på väg­en. Om du inte gör allt, vad gör du då? Kanske det du är bäst på? Det du tycker är roligast? Någon är special­utbildad inom demenssjukdomar, någon annan är grym på lyftteknik eller sårvård. Och så vidare. Och om du har roligt på jobbet och vet att just du gör något som ingen annan kan göra lika bra? Då tror jag att vi är på väg mot bättre arbetsförhållanden, och det är det äldreomsorgen behöver.

PS: I dokumentären om Jan Eliasson (”Den resande fredsmäklaren”) hälsar han ständigt på alla. Han ser dem. Inte bara generalsekreteraren eller utrikesministern utan också säkerhetsvakten eller sekreteraren. För alla är lika viktiga. Han har fattat grejen, med andra ord.

Detta är en krönika. Det betyder att åsikterna i texten är skribentens egna.

Kommentarer

Vi som jobbar i äldreomsorgen har ett både fysiskt och psykiskt tungt arbete som varken våra politiker eller arbetsgivare vill ta till sig . En svår ridolycka satte stopp för mitt tunga jobb på heltid i vården för 3 år sedan . Min arbetsgivare hade inget intresse av mig mer än att bli av med mig efter 28 år hos samma arbetsgivare .
Att rehabilitera eller försöka anpassa arbetsuppgifterna finns inget intresse av . Då först såg jag sanningen att varken politiker eller arbetsgivare uppskattar vårat arbete , som skadad ska man bort . Arbetsförmedlingen har absolut inget intresse att samarbeta med kommunerna , man står helt själv när vårat jobb jnte uppskattas .
Nu är man arbetslös arbetsgivaren får högt lönebidrag för mig , istället för att jag kunnat vara kvar på mitt jobb med lönebidrag? Men jag har ju inget jobb längre efter 28 år i kommunens tjänst och en olycka.
Skämms politiker , arbetsgivare , facket och arbetsförmedlingen som inte kan samarbeta och se människors värde i äldrevården.

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen av denna sida upphörde 2017-11-08. Det är inte längre möjligt att lämna kommenterar på den här sidan.