Viktigt att värva fler till facket

|Ett förbund med fler medlemmar och högre organisationsgrad blir ett starkare förbund, skriver Susanna Lundell.

I slutet på maj höll Kommunal förbundsmöte i Stockholm. De 118 ombuden fick bland annat lyssna på förbundsordförande Tobias Baudin som talade. Han menade att årets val blir ett ödesval och att ”det är på arbetsplatserna valet avgörs.” Han hade också ett samtal med IF Metalls ordförande Marie Nilsson, där de båda slog fast att utgången av valet kommer att märkas tydligt för både kommunalare och industriarbetare. Marie Nilsson sade att om ”Kommunal och IF Metall krokar arm blir förbunden extremt starka, kanske de starkaste fackförbunden vårt land har i dag.”

Färska siffror visar att förtroendet för Kommunal ökar igen och att fler medlemmar upplever en ökad medlemsnytta. Vid kongressen 2016 var det hälften av skyddsombuden och arbetsplatsombuden som upplevde medlemsnytta. Nu är det sju av tio som gör det. En anledning till detta kan vara att förbundet lyssnat på medlemmarna och vidtagit ett antal förändringar.

Också statsminister Stefan Löfven gästade förbundsmötet och lyfte Kommunals förändringsresa. Han menade att Kommunal har ”all anledning att känna sig stolta men inte nöjda”. Statsministern lovade också fler förslag mot hyvlade tjänster och delade turer. 

Trots att förtroendesiffrorna för Kommunal har vänt uppåt finns det utmaningar som väntar. Hit hör exempelvis att värva fler medlemmar och få en högre organisationsgrad. För att lyckas med detta har Johan Ingelskog, Kommunals tidigare chef för förbundets avtals- och arbetsplatsenhet, nu blivit ansvarig värvningschef. Målet är att förbundet ska växa med  5 000 medlemmar under året. 

När Johan Ingelskog tillträdde sitt nya uppdrag fick han frågan av KA om det behövs en ändrad attityd i förbundet till vikten av medlemsrekrytering. Han sade då: ”Det är nog inte fel på attityden. Men alla har kanske inte känt samma ansvar och delaktighet i det arbetet. Det ska ändras på det nu. Alla ombudsmän och avdelningar i Kommunal kommer att få uppgifter i värvningsarbetet.”

Att värva är ett viktigt uppdrag på flera sätt. Ett förbund med fler medlemmar och högre organisationsgrad blir ett starkare förbund med större möjligheter att få igenom högre löner och bättre villkor för sina medlemmar. 

 

Illustration: Magnus Bard

Detta är en ledare. Det betyder att åsikterna i texten är ledarskribentens egna.

Kommentarer

Susanna ! Det bästa värvningskampanj är bra avtal. Ser medlemmarna att Kommunal står upp för sina medlemmar,så då ökar medlemsantalet. Medlemmarna är facket, medlemmarna vill förhandla fram bra avtal.

Det sades tidigare att Kommunal skulle inte ha så tight koppling till S-längre. Men det verkar faktiskt vara tvärtom.
Historiskt sett var S-ett ¨självklart val för en proletär. Då stod S-upp för arbetare och de svagaste.
Så är det inte längre, så varför ska LO-facken och S-Samarbeta det enda S- vill är att få våra röster i valet.
Sedan är vallöften endast målsättningar som man ej lyckas genomföra. Vakna upp medlemmar och gör er hörda.
Rösta inte av slentrian, tänk själv.

Håller med dej Susanna!
Tycker också att facket ska ut mera i verkligheten ,på det sättet kan facket få fler medlemmar.
Ut på arbetsplatserna,visa att ni finns,informera mm.
Byggnads är bra på det faktisk.Nu i dag möte med Thorvaldsson i Haninge.
Byggnads ställer opp jätte mycket, och är ett jätte bra fack.
Önskar att kommunal var likadant. Men det hänger förstås på oss medlemmar.
Ut och ta fajten på alla arbetsplatser, då kanske vi blir flera.

I Stockholm hade Kommunals avdelning 3 hela kollektivtrafiken i sin hand, och man stred verkligen för bättre avtal. Sedan kom upphandlingen av kollektivtrafiken igång. Då splittrades avdelning 3. Tunnelfolket blev SACO och bussförarna fick stanna kvar i Kommunal.Först fick vi vara en egen trafiksektion, när den blev för aktiv stängdes den ner och bussförarna delades upp i olika sjukvårdssektioner, där de blev en minoritet utan större inflytande.
Nu 25 år efter upphandlingsstarten kan man jämför lönerna mellan tågförare och bussförare och se att bussförarna förlorade rejält.
Därför har många bussförare lämnat Kommunal, vänt dem ryggen som de anser facket gjort mot sina medlemmar. Och de försämringar som nu väntar bussförarna i höst kommer nog att accelerera farten på de som lämnar facket.

VTI, (Statens väg- och transportforskningsinstitut), gjorde en enkät bland bussförarna, och resultatet presenterades i våras. Fasta och regelbundna arbetstider var vad bussförarna önskade. Vi har enligt senioritetsprincipen, (=kört längst tid väljer först), kunnat välja just fasta och regelbundna tjänster med valfritt fridagssytem årligen. Nu ska vi tilldelas blandade tjänster, där det ska förekomma UT och delat, delat och mellan, osv. i 10-veckorsperioder, utan att man som förarna kan påverka i någon större utsträckning vad man ska få. Det spelar ingen roll om du kört buss i 40 år eller är nyanställd, alla ska blandas i en salig röra, där hälsan kommer att drabbas än mer av sjukdomar på grund av osäkerhet och oregelbundenhet i mat och sovtider.
Hur värvar Kommunal medlemmar bland missnöjda förare som bara ser nya försämringar komma som pärlor på ett pärlband???
Bussförarna är så trötta på att betala bussbolagens misslyckade upphandlingar med sin lön och hälsa. Om inte facket gör något åt alla försämringar kan ni inte värva nya medlemmar, inte ens behålla de få ni har kvar...

Läste detta "Det växte fram en kultur inom facket under de goda åren efter Andra världskrigets slut. LO blev en beställar-organisation. Och det socialdemokratiska partiet blev en utförar-organisation. LO, väl representerat i Socialdemokraternas högsta ledning, talade om vad som behövdes. Och Socialdemokraterna levererade. Och länge fungerade detta. Framsteg gjordes i form av reformer och reallönehöjningar. Under flera årtionden fanns det ett utrymme både för trygghetsreformer och höjda reallöner. Detta möjliggjorde för S att leverera det LO beställde.

Men samtidigt omvandlades fackföreningarna. Stadgarna förändrades så att det i princip blev omöjligt för facken att själva ta strid för sina krav. Fackföreningarna slogs också samman till större och större enheter så att de hade råd med ombudsmän. Och sedan förutsattes det att ombudsmännen skulle ta hand om facket. Utan stridsåtgärder. Detta reducerade medlemmarna. Medlemsavgiften till facket kom mer och mer att likna inbetalningen till ett försäkringsbolag. När så plötsligt Socialdemokratin inte längre kunde leverera, eller byttes ut mot en alliansregering, saknades plötsligt kamptraditionerna inom de fackliga organisationerna.

Men värre än så – de fackliga ledarna har blivit rädda för att ta ut sina egna medlemmar i strid. År 1980 bröt det ut en storkonflikt på den svenska arbetsmarknaden. Jag var med om att bjuda in en ombudsman från Metall. Han skrattade och sade att ”nu måste vi ned i källaren och leta reda på strejkinstruktionerna, dessa har vi inte använt sedan Metallstrejken 1945, och de är så dammiga”. Han skämtade inte. Men 1980 var i alla fall inte Metall rädd för sina egna medlemmar. Detta utspelade sig för 38 år sedan.

Men tiden fortsatte att gå – som den ju gör. I Umeå kommun har, på ett relativt litet antal år, fyra självständiga fackliga sektioner slagits samman till en enda facklig storsektion. Det handlar om Kommunal. Men det verkar, i mina ögon, som ju större denna fackliga sektion har blivit desto mer kraft har Socialdemokraterna lagt ned på att hålla den under sin kontroll. Endast pålitliga sossar tillåts i sektionsstyrelsen – kanske tillsammans med någon tam vänsterpartist. Det har förekommit försök till kartläggning av medlemmars partipolitiska sympatier. DETTA ÄR DIREKT OLAGLIGT. Sådana fackliga organisationer – ledda av socialdemokrater – kommer INTE att ta strid mot en arbetsgivare som utgörs av andra socialdemokrater (som dessutom ofta är deras personliga vänner som de känner från hundra möten på S-stadsdelsföreningen eller från Arbetarekommunens representantskap). En strejk vore ju att splittra – säger många sossar. Men det vore det inte alls. Arbetare strejkar inte av okynne. När denna åtgärd tas till är det för att alla andra vägar är uttömda. Och skulle därför ena arbetarna som i en strejk skulle få känna vilken styrka som kollektivet har.

Arbetarna märker toppstyrningen från S. De förstår mycket väl att skälet till bristen på stridsåtgärder beror på att sådana skulle störa de socialdemokratiska arbetsgivarna som styr exempelvis i Umeå. Därför slutar många att engagera sig i facket. Och röstar allt oftare på SD – ÄVEN på grund av Socialdemokraternas toppstyrning av facket."

Kommenteringen är stängd

Kommenteringen av denna sida upphörde 2018-07-05. Det är inte längre möjligt att lämna kommenterar på den här sidan.