Onsdag 25 oktober är skyddsombudens dag. En dag på året då arbetarskyddet har chans att få en styrkeåterkoppling för att de ofta går i bräschen, för att de med risk för att bli nedtryckta, bli motarbetade eller uppfattas som besvärliga, sträcker på sig och ställer krav. Detta trots att vi alla har ett ansvar.

Jag kommer att sitta på ett personalmöte under onsdagsmorgonen. Där kommer jag att stanna upp diskussionen för att lyfta våra kollegor och tacka för att de bevakar arbetsmiljön i stort. För vi tar det väldigt ofta för givet. Vi är bekväma med det. Vi är bekväma över att ge bort vårt eget ansvar. Det känns tryggt.

Räck upp handen, ni som känner igen ett scenario där kollegorna skriker om förändring för att sedan – när det väl gäller – bli osäkra och ovilliga att kliva fram för att stötta och ta sitt fulla ansvar? Tänk då på vilket lass skyddsombuden får ta. Och tänk om det inte fanns någon som var villig att ta med sig din oro vidare.

Se dig själv i spegeln och var glad över att det finns människor som är villiga att ta både sitt eget och ditt ansvar i en tid då även skyddsombudens rättsliga ställning är ifrågasatt. För i dag handlar skyddsombudens dag om så mycket mer än bara arbetsmiljö.

Det handlar om arbetstagarens skydd av sina rättigheter. Av såväl arbetsmiljö som av arbetsrättslig karaktär, där skyddsombudens roll blivit större än enbart det som regleras av arbetsmiljölagen. Inom kommunen är det nämligen arbetsplatsombuden tillika skyddsombuden som ofta sitter som förhandlare (mbl).

Jacob Czitrom,
Fritidsledare, Ungdomsboendet Lagunen i Köping