Ovanligt mörk Woody Allen om ett bittert triangeldrama, måhända inspirerat av hans eget liv.

Ginny och Humpty har ett inte så lyckligt äktenskap men det får duga. Hon är servitris, han karusellskötare på Coney Islands nöjesfält på 50-talet.

Hon har en son sen tidigare som envisas med att sätta eld på saker och ting. Plötsligt dyker Humptys vuxna dotter upp på flykt från maffian. I samma veva träffar Ginny en annan, strandvakten Mickey.

Den romans Ginny så väl tycks behöva hotas plötsligt av dotterns ankomst.

Det är skitigare och dystrare än det brukar vara i Allens filmer, i skarp kontrast mot den struttiga 50-talsmusiken och det romantiska ljuset vid havet. Och det är ganska skönt att för en gångs skull slippa den självupptagna psykologiserande medelklassen som annars är Allens signum.

Rollen som den småbittra men kämpande Ginny är som gjuten för Kate Winslet. Det är en njutning att bara betrakta det briljanta skådespeleriet och lyssna till den välskrivna dialogen. Att regissören vid 81 års ålder skulle prestera ett mästerverk som detta är inget annat än en superskräll.